Jordlingar
Vad händer om ett rymdskepp kom för att titta på oss, nyfikna som barn studerar de oss och försöker förstå vad vi gör.
Jordlingar, en upplevelseutställning på världskulturmuseet, sätter barn och vuxna ombord på rymdskeppet där man genom att leka, pröva, höra, känna och se, får en chans att titta på oss människor utanför vårt normala förståelseperspektiv. Målgruppen är främst barn mellan 5-12 år, men även anpassat för att föräldrar ska vara med och leka.
När man kommer in i lokalen så får man först gå igenom en korridor som berättar om vart vi är och varför vi är här, det finns flera små saker och titta på och är uppbyggt för att få besökaren i rätt ”mood”, dvs., bli nyfiken och få upptäckarlust. När man sedan går in i stora salen blir möjligheterna långt fler och man får chansen att utforska på egenhand. Denna uppbyggnad tror jag är en av utställningens starkaste kort eftersom den upptäckarglädje som finns i rummet är smittsam! Många av aktiviteterna använder andra sätt än text att förmedla sitt innehåll. Musik, ljud, strukturer, datorspel är bara några tekniker som används pedagogiskt. Den pedagogiska grunden är tydligt lärande genom att göra. Konstruktivism är ledordet som hela utställningen byggds upp runt. Flow skapas för att man är nyfiken och får testa. Även om jag spelade spel designat för sexåringar hade jag svårt att slita mig.
Det lekande lärandet liknar den pedagogik som jag har använt i min förra blogguppgift. Då var det en utbildning för att bli en bättre forskare. Lek fungerar (min åsikt) som lärande oavsett hur gammal eller utbildad man är!
